Vi gillar inte det sunda förnuftet

Det sunda förnuftet säger att likartade situationer leder till likartade utfall. Det säger också att ett förutsägbart utfall också är ett förväntat utfall. Om någonting i en övervägande majoritet av tidigare fall lett till ett visst resultat, så kommer det även framöver att leda till samma resultat. Vi har sett det hända, vi kan se det hända och vi kan se det komma.

Det är svårt att förutsäga framtiden. Men vissa saker är lättare att förutsäga än andra.

Det sunda förnuftet säger att det bästa som kan göras är att undvika att hamna i dessa situationer. Vi vet vad de leder till, och vi vet att prevention är bättre än bot. Likväl hamnar vi i dem, och likväl fortsätter vi mot bättre vetande att befinna oss i dem. Det sunda förnuftet är klart och otvetydigt, och ändå gör vi tvärtom.

Vi vet vad vi borde göra. Vi borde sluta röka. Vi borde stressa mindre. Vi borde ringa våra föräldrar oftare. Vi borde rensa förrådet. Vi borde ge tydliga emotionella bekräftelser till personer i vår omgivning. Vi borde äta mindre godis. Vi borde motionera mera. Vi borde odla våra själsliv. Vi borde skriva den där grejen. Vi borde avsluta destruktiva förhållanden som gör kaos med våra emotionella och sociala liv. Vi borde ha de svåra samtalen. Vi borde ta itu med de tunga frågor som håller kvar oss i situationer med förväntade och förutsägbara utfall.

Men vi gör inte det.

Vi gillar inte det sunda förnuftet.

Annonser

Du gillar inte hedersvåld

Du gillar inte hedersvåld. Det är, namnet till trots, inte hedervärt. Det är någonting som andra sysslar med. Specifika andra. Du kan till och med namnge dem. Men du låter bli. För de är ju ändå likadana allesammans. Hedersvåldsmakarna.

Muslimerna.

Det är nästan synd att du inte har någon inom räckhåll. Så att du skulle kunna spöa upp dem. Vad ska de komma hit för, och förstöra vårt fina samhälle? Vårt fina, våldsfria samhälle där hedersvåld inte finns.

Fan. Där går en bögjävel. Dom borde också få spö. Allesammans. Äckliga jävlar. Det är inte naturligt. Onormalt.

Och där går någon med en PK-tröja. Vilket trams. Röstar säkert på sossarna och tror att allt är fluff och rosor. Lite stryk tar ner de naiva dumskallarna på jorden.

Och där – är det en man med en kjol? Varför förnedrar han sig så? Förstår han inte hur fel det är? Han behöver sig en omgång för att återfå sin manlighet.

Och där är en kvinna som uppmuntrar honom. Hon behöver också lära sig hur en riktig man ser ut. Förmodligen behöver hon få mer kuk också – det får ju inte av den där omannen hon är med.

Och där går en neger. De borde åka hem hela bunten. Med lite uppmuntran åker de nog hem fortare.

Nej, du gillar inte hedersvåld.

Inte ett dugg.

Du gillar inte fredagsmys

Du tror dig vara en rationell varelse. Du tror dig styras av kloka tankar. Du tror att de beslut du fattar baserar sig på klara och logiska grunder. Du tror dig vara ett gott försök att bli en upplyst person.

Sedan blir det fredag, och du tänker:

mmm, fredagsmys

Ordet ‘fredagsmys’ är utan tvekan en av de mest effektiva bitarna propaganda som svensk offentlighet sett de senaste årtiondena, av samma kaliber som ”ät mer bröd”. Vilket inte är underligt, eftersom det i stort sett är samma budskap. Ät mer chips.

Propaganda finns inte i ett tomrum. Det gör inte du heller. Vilket är den största anledningen till att ni fungerar tillsammans. Du gör det du gör, och du gör det under mer eller mindre rutinartade former. Propagandan – åtminstone den effektiva versionen – hakar på dessa rutinartade former och anspelar på dem på olika sätt. Det är alltid lättare att bygga på redan existerande kunskaper och erfarenheter än att skapa nya, och du är förmodligen van vid tanken på fredagar vid det här laget.

Fredagar är dagen då helgen börjar. Dagen då ens nära och kära samlar sig i en lycklig och konfektionsfylld myssituation. Mys, chips och allt som hör därtill.

Kanske intalar du dig att du är en rationell varelse. Kanske kommer du, under fredagar som kommer, tänka att du borde köpa någonting gott och ätbart, bara för att fira att det är fredag. Utan att riktigt veta vad du vill köpa, men med en känsla av att det borde göras ändå. Eftersom det är fredag.

Propaganda är verksam på många nivåer. Vissa av dem är fredagsmysigare än andra.

Du gillar inte barn

Det finns inget sätt att komma runt det. Du har tittat på den välspridda videon där en vakt dunkar ett nioårigt barns huvud i golvet. Du har sett den. Du har tagit den till dig. Dess innehåll har processats av dina rationella fakulteter och assimilerats av ditt vakna medvetande. Integrationen är total. Du vet vad du gör, men gör det ändå.

Du säger saker som att ”men det var förtjänat”, ”det var rätt gjort”, ”det är så här det ska gå till”. Eller ”det borde ha tagits i hårdare, ungen kom för lätt undan”. Eller någon variant på samma tema, alltid med den underförstådda andemeningen att det var både rätt och rätt åt dem.

Barnen.

De barn du inte gillar.

Du har inga ursäkter. Ditt kritiska tänkande, ditt vakna medvetande, ditt sunda förnuft – allt gick in i påståendet att det var förtjänat och rätt.

Du är inte dum i huvudet.

Och du gillar inte barn.

Lev med dig själv.

Du gillar åsiktskorridoren

Det kanske tar emot att erkänna det, men du gillar åsiktskorridoren.

Du gillar att det inte diskuteras babyrecept på radion. Kannibalism är utestängt från åsiktskorridoren, och det är helt i sin ordning.

Du gillar att din lokaltidning inte diskuterar för- och nackdelar med olika strategier för att kidnappa namngivna personer och systematiskt utsätta dem för diverse sexuella otyg. Sådant är utestängt från åsiktskorridoren, och det är helt i sin ordning.

Du gillar att detaljer rörande tortyr och relaterade implement inte är föremål för konsumentupplysning och reklamkampanjer. Det är utestängt från åsiktskorridoren, och det är helt i sin ordning.

Du gillar att den organiserade slavhandeln inte får annonsera fritt i det offentliga, och att dess verksamhet inte ges utrymme för debatt. Den är utestängd från åsiktskorridoren, och det är helt i sin ordning.

Du gillar att en hel rad brutala grymheter är utestängda från åsiktskorridoren. Du gillar att den finns, och att det finns gränser.

Det är bara att gilla läget.

Du gillar inte rättvisa

Rättvisan är ett gissel. Den ställer krav. Den kräver förändring. Den är obekväm.

För att ta ett räkneexempel. Det finns de som lever på en dollar om dagen. Det är inte mycket. Särskilt inte med tanke på hur många gånger om dagen du lägger mer än en dollar på någonting som inte riktigt är helt nödvändigt.

Det är inte rättvist att du och dina vänner, utan att förlora allt för mycket i livskvalitet, kan bokstavligen hundrafaldiga någon annans levnadsstandard. För att inte tala om att ni kan göra detsamma för en hel by, om ni sluter er samman. En dollar om dagen är inte mycket, och två dollar om dagen är inte mycket det heller.

En rättvis tanke är tanken om lika lön för lika arbete. Det borde inte vara en obekväm tanke. Men det blir det närhelst förslaget att betala en kinesisk fabriksarbetare lika mycket som en svensk kommer på tal. Plötsligt blir det väldigt angeläget att förklara varför en sådan rättvisa vare sig är praktisk eller möjlig.

Hur mycket är rättvisa värd?

Är den värd obekväma förändringar?

Inte?

Det är onekligen ett gissel.

Du gillar inte sanningen

Sanningen är överskattad. Inte minst som du redan vet väldigt mycket om den. Du kan väldigt många sanningar.

Mount Everest är 8848 meter högt. Stockholm är Sveriges huvudstad. Två plus två är fyra. En ungkarl är en ogift man. Vänster är motsatsen till höger. Det var bättre förr.

Du är i besittning av sanningen. Och du gillar den inte.

Det är inte svårt att sluta sig till att du inte gillar sanningen. Hela du är en enda stor icke-reaktion på de sanningar du besitter. Och du besitter väldigt många sanningar.

Rökning dödar. Sötsaker fräter bort dina tänder. Industriutsläpp fräter bort ozonlagret. Bilavgaser värmer upp planeten. Den tanklösa överkonsumtionen av bokstavligen allt håller lika bokstavligen på att döda allt liv på planeten. Och du är en del av detta.

Det är inte svårt att ogilla sanningen. Den ställer krav, och att agera på dessa krav är en alldeles för stor uppoffring för att vara bekvämt. Oavsett om det gäller rökning, sötsug eller din personliga delaktighet i komplexa oöverskådliga konsumtionskedjor med ekologiskt förödande sidoeffekter. Kraven är för stora, för obekväma och (för att vara brutalt sann) för jobbiga att agera på.

Du gillar inte stora, obekväma och jobbiga saker. Det är desto lättare att ignorera dem. Bekvämare. Ta en cigg, godisbit, biltur till. Tänk på någonting annat. Någonting lättare och bekvämare.

Du gillar lätt och bekvämt. Du gillar propaganda.

Du har kommit hem.

Välkommen.