Du gillar inte barn

Det finns inget sätt att komma runt det. Du har tittat på den välspridda videon där en vakt dunkar ett nioårigt barns huvud i golvet. Du har sett den. Du har tagit den till dig. Dess innehåll har processats av dina rationella fakulteter och assimilerats av ditt vakna medvetande. Integrationen är total. Du vet vad du gör, men gör det ändå.

Du säger saker som att ”men det var förtjänat”, ”det var rätt gjort”, ”det är så här det ska gå till”. Eller ”det borde ha tagits i hårdare, ungen kom för lätt undan”. Eller någon variant på samma tema, alltid med den underförstådda andemeningen att det var både rätt och rätt åt dem.

Barnen.

De barn du inte gillar.

Du har inga ursäkter. Ditt kritiska tänkande, ditt vakna medvetande, ditt sunda förnuft – allt gick in i påståendet att det var förtjänat och rätt.

Du är inte dum i huvudet.

Och du gillar inte barn.

Lev med dig själv.

Annonser