Du gillar inte tiggare

Du ser dig själv som en inkluderande människa. Du ser dessutom dig själv som en tolerant människa. Du finner stolthet i detta, och än mer stolthet i att vara en medborgare i ett inkluderande och tolerant samhälle.

Och så kommer de. Tiggarna.

De som genom sin blotta närvaro gör dig till en lögnare. Som genom att fråga om mat för dagen tyst vrålar att de inte får vara med. Som i sin omisskänliga och brutalt synliga form av ickeinklusion, omintetgör alla illusioner om att det det är ett inkluderande samhälle du lever i.

Varje gång de frågar om de får vara med i samhället, svarar du nej. Din stolthet till trots.

Det är inte underligt att du inte gillar tiggare.

Väggen är fri

Idag hände det som vi alla visste skulle hända. SL har öppnat dörrarna för en bredare kommunikation riktad till sina resenärer, och från och med nu är de tvungna att tillåta vilka budskap som helst att skrivas på deras väggar. De tidigare påbuden om vad som får och inte får sägas har återkallats, och de har återkallats med besked. Vilket syns i form av massiva och oundvikliga propagandabudskap från SD.

Det blir värre av att det inte ens är bra propaganda. Den är inte ens grammatiskt korrekt.

Det vore lätt att misströsta. Men det finns en positiv sida av detta, och det är att dörren nu är officiellt öppen för vem som helst att skriva bra saker på deras väggar. Saker så som:

Kom ihåg att dricka tillräckligt med vatten!
Ta hand om varandra!
Små gester av omtanke betyder mer än du tror!
Dina medpassagerare är precis lika stressade och trötta som du!
#blacklivesmatter
Sharing is caring!

Bara fantasin sätter gränser. Nu när det är fritt fram för vem som helst att skriva vad som helst, så är det bara att ta pennan i hand och ta tillfället i akt. Det finns många bra saker att säga, och det finns många väggar att säga dem på.

Se upp för dörrarna. Dörrarna öppnas.