Du gillar att checka dina privilegier

Inget beröm är så gott som självberöm. Och att checka sina privilegier är den bästa av alla möjligheter att idka självberöm. Särskilt när någon annan ber dig göra det.

Det finns människor vars privilegier skulle räcka längre än det mänskliga förnuftet egentligen tillåter. Vars privilegium är så enormt att om vi lassade alltihop på ett tåg, så skulle tågets längd räknas i kilometer, och det skulle ta tiotals timmar för det att passera.

Det är en skön boost för självkänslan att få det bekräftat att man faktiskt är så pass mycket bättre än andra.

Alla må vara likadana när de föds, utan vare sig kläder eller värdighet. Men det går över. Och du gillar att du är på rätt sida spåret.

Annonser

Du gillar inte tiggare

Du ser dig själv som en inkluderande människa. Du ser dessutom dig själv som en tolerant människa. Du finner stolthet i detta, och än mer stolthet i att vara en medborgare i ett inkluderande och tolerant samhälle.

Och så kommer de. Tiggarna.

De som genom sin blotta närvaro gör dig till en lögnare. Som genom att fråga om mat för dagen tyst vrålar att de inte får vara med. Som i sin omisskänliga och brutalt synliga form av ickeinklusion, omintetgör alla illusioner om att det det är ett inkluderande samhälle du lever i.

Varje gång de frågar om de får vara med i samhället, svarar du nej. Din stolthet till trots.

Det är inte underligt att du inte gillar tiggare.

Väggen är fri

Idag hände det som vi alla visste skulle hända. SL har öppnat dörrarna för en bredare kommunikation riktad till sina resenärer, och från och med nu är de tvungna att tillåta vilka budskap som helst att skrivas på deras väggar. De tidigare påbuden om vad som får och inte får sägas har återkallats, och de har återkallats med besked. Vilket syns i form av massiva och oundvikliga propagandabudskap från SD.

Det blir värre av att det inte ens är bra propaganda. Den är inte ens grammatiskt korrekt.

Det vore lätt att misströsta. Men det finns en positiv sida av detta, och det är att dörren nu är officiellt öppen för vem som helst att skriva bra saker på deras väggar. Saker så som:

Kom ihåg att dricka tillräckligt med vatten!
Ta hand om varandra!
Små gester av omtanke betyder mer än du tror!
Dina medpassagerare är precis lika stressade och trötta som du!
#blacklivesmatter
Sharing is caring!

Bara fantasin sätter gränser. Nu när det är fritt fram för vem som helst att skriva vad som helst, så är det bara att ta pennan i hand och ta tillfället i akt. Det finns många bra saker att säga, och det finns många väggar att säga dem på.

Se upp för dörrarna. Dörrarna öppnas.

Du gillar inte integration

Det finns alldeles för många som är ointegrerade i samhället. Många som dessutom inte verkar vilja anstränga sig för att bli integrerade. Lata sällar.

Det finns till att börja med alla dessa arbetslösa. Än värre de som varit arbetslösa länge. Hur ointegrerad får man bli egentligen?

Och dagens ungdom. De säger ”yes” istället för ”ja”, och lyssnar hellre på Hatsune Miku än på Evert Taube. Och, värst av allt, de tänker på allvar att de kan byta ut julmust mot Coca Cola. Ointegrerade ungjärpar!

Men värst av alla är förstås de som är ointegrerade med samtiden. De som inte tittar på teve, lyssnar på radio eller läser tidningarna. De som alltid pratar om någonting annat än det som har hänt, obegripliga saker med märkliga utländska namn. Inget Bingolotto så långt örat når! De vet inte ens vilken kanal Aktuellt sänds på!

Det finns alldeles för många ointegrerade människor. Du gillar inte någon av dem.

Du gillar inte demokrati

Det låter bra i teorin. Låt var och en forma sina egna åsikter, och utifrån bästa förmåga därefter försöka ta ställning till de frågor som berör dem i deras liv. Låt dem därefter samråda med varandra för att komma fram till det bästa gemensamma sättet att lösa de problem som möter dem i deras vardagar.

I teorin borde detta leda till att alla kommer till tals, att alla får höra de goda argument som finns att höra, och att vi efter hand ser lokalsamhällen komma till kloka beslut om saker och ting.

Problemet är att människor är dumma. De väljer fel. De röstar på fel saker. De accepterar dumma anledningar att göra dessa felaktiga saker. De vägrar lyssna på rimliga invändningar, och de vägrar att se reson. De insisterar i det längsta på att deras felaktiga väg är den bästa vägen. Och det värsta är att de lyckas övertyga varandra om det.

De vill inte göra som du vill.

Du gillar inte när folk inte gör som du vill.

Du gillar inte ilska

Tänk tillbaka till en gång då du var riktigt arg. Inte lite arg, utan mycket arg. Det argaste du någonsin varit. Håll inte tillbaka. Minns allt.

Minns hur intensivt fokuserad du var. Minns hur det bara fanns en tanke i ditt huvud, och hur allt annat kanaliserades genom denna tanke. Minns hur du bara hade en enda vilja, och hur denna vilja var att förstöra. Omedelbart. Du var en mycket vass och mycket riktad naturkraft, och allt som råkade hamna mellan dig och det du var arg på fick skylla sig självt när det gick sönder. Hur fel allting var, och hur rätt det skulle bli om det bara förstördes. Hur världen skulle brinna och förtjäna det.

Minns den känslan. Minns den med hela kroppen. Känn adrenalinet. Knyt nävarna.

Tänk dig nu att någon känner samma sak. Riktat mot dig.

Tänk det varje gång du börjar känna någonting liknande. Du kommer bli en bättre människa av det.

Du gillar vänstern

Den är så fruktansvärt behändig. Om någonting dumt sägs, så är det en vänsterperson som sagt det. Om någonting dumt har gjorts, så är det en vänsterperson som tänkt ut det. Om någonting gått fel, så finns det alltid något vänsterspöke som orsakat dumheten.

Detta löser det annars så besvärliga problemet att hitta en syndabock för det som hänt. Det är trots allt ett gissel att analysera situationen, förstå historiken bakom det som skett, och identifiera motiven hos de agerande parterna. Det är dessutom ett ännu större gissel att erkänna att saker är komplexa och att saker för det mesta är som de är utan att någon egentligen velat att de ska bli så.

Desto lättare att bara skylla på vänstern. Vad det än är, vad det än gäller, vad som än hänt. Det fungerar i alla lägen.

Det är bara att erkänna. Du gillar vänstern.

Alternativet är ju som bekant väldigt obekvämt.

Du gillar inte utbildning

Du gillar förutsägbarhet. Du vill veta var du har dina medmänniskor. Du vill ha koll på vad som är vad och vem som är vem.

Och så helt plötsligt händer det. Utbildning. Personer i din omgivning går och lär sig nya saker, får nya perspektiv. Lägger märke till nya aspekter och anammar nya värderingar på grund av detta. Pratar om saker de inte brukade prata om förut. Blir andra människor. Utbildade människor.

Helt plötsligt tycker och säger de saker som du inte vet någonting om. De har lärt sig specialiserade kunskaper och använder dem i praktisk handling, och du har ingen aning om vad som är på gång. De gör någonting nytt, och du kan varken förutse vart dina medmänniskor är på väg eller ens var de är.

Kunskap är makt. Dina medmänniskor har helt plötsligt makt över saker du inte ens visste fanns. Deras värld är större än din.

Du gillar inte utbildning. Det rör om den etablerade ordningen, för med sig förändring i det som borde lämnats oförändrats.

Men det visste du redan.

Du gillar inte mänskliga rättigheter

Det skulle kunna tänkas att tanken om universella mänskliga rättigheter är en enkel sak att gilla. De brukar stå högt upp på listan över mänsklighetens prestationer, och det finns bred politisk enighet om att både samtida och framtida samhällen ska byggas med dem som grund. När det gäller att vara universellt betraktat som någonting positivt, så ligger mänskliga rättigheter bra till.

Problemet är förstås att de gäller alla. Det är själva poängen med att de är universella. Det är inte alla utom ”dom där”. Alla ska med, utan undantag.

Och det finns alltid någon som ryggmärgen säger borde uteslutas. Någon som, när allt kommer omkring, antingen inte är människa eller som inte omfattas av mänskliga rättigheter.

De tiggare du passerar idag. Är de människor? Har de mänskliga rättigheter?

De flyktingar som dör när de försöker ta sig över medelhavet i rangliga överfyllda båtar. Är de människor? Har de mänskliga rättigheter?

De fattiga arbetslösa parasiter som förstör ekonomin genom sitt lata odygdiga leverne. Är de människor? Har de mänskliga rättigheter?

Tanken om universella mänskliga rättigheter säger ja. Men det finns ingen brist på människor och situationer där responsen är ett otvetydigt nej.

Att tala om mänskliga rättigheter påminner dig om alla gånger du säger nej. Det ger dig dåligt samvete. Och du gillar inte att ha dåligt samvete.